stinastorch

Jag känner mig lite nedstämd idag. Vet inte varför.

Kan det vara för att farsan åkte hem denna morgon? Troligtvis inte. Även om det var himla trevligt att ha päronet på besök, så känner jag så här spontant, att tre intensiva dagar med honom räcker för en tid framöver. Hoppas inte päronet tar illa upp av detta yttrande. Det beror ju bara på att jag är i den åldern, då jag behöver hävda min självständighet.

Beror det på det träliga vädret? Skulle inte tro det. Jag tillåter mig inte påverkas av faktorer jag själv inte kan påverka. Punkt.

Kan det vara att den nya läraren (på nivå fem) läspar och drar fruktansvärt tråkiga skämt? Det skulle kunna ha en viss inverkan på min nuvarande sinnesstämning, men är knappast den väsentliga orsaken. Nej då.

Kan det vara så att jag saknar Peng?

...

Ahh! Där har vi det! Jisses, vad jag saknar Peng!

Peng är en förbaskat rolig och sympatisk filur. Det är han som var anledningen till att tredje och fjärde nivån på Alliance Francaise kunde genomföras i en konstant glad sinnesstämning. Han eliminerade alla mina tänkbara sorger. En solstråle, alltid med ett leende på läpparna. Hans förmåga att leva sig in i de franska texterna, dvs. sättet han uttalade orden, den tonart han använde sig av och den klockrena gestikulationen. Peng kunde faktiskt uttala R:en riktigt bra för att vara kines. Han hade en briljant skådespelartalang, som så ofta gjorde sig kännbar när vi skulle läsa upp en dialog för läraren. Trots att han kunde använda samma rosa pikétröja tre veckor i sträck och troligtvis duschade endast i undantagsfall, har han blivit en person, som åtnjuter en hög respekt hos mig.

Nu ska han inte fortsätta att läsa franska.

Det känns bara fruktansvärt tomt.