stinastorch

Jag skulle vilja be det svenska folket om ursäkt, av den anledningen att jag inte har gett en rättvis bild av vår matkultur. Jag skäms.

Vad är det nu Stina har ställt till med, undrar ni högst troligen.

Jo, det var nämligen så här att jag spenderade gårdagen på en intressant tillställning, "la soirée Gourmande". Man skulle kunna säga att det liknade ett mångkulturellt knytkalas, där var och en skulle ta med sig en typisk maträtt från sitt hemland. Himla roligt, tänkte jag, men det skulle visa sig vara synnerligen svårt att hitta ingredienser och tillaga en svensk rätt.

Jag irrade runt som en idiot, i affären med stadens bredaste utbud av livsmedel (kändes det som i alla fall), men fann endast Wasa knäckebröd. Halleluja. Mycket orättvist, tyckte jag, för där fanns separata avdelningar för kinesiskt, mexikanskt, engelskt och amerikanskt käk, men ingen svensk avdelning. Vi som är världsmästare i matlagning! Jag blev nästintill förolämpad.

Hur som helst, nöjde jag mig med att köpa Wasa och ingredienser till en romröra. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte med romröran, knappast var det logiskt i alla fall. Kaviar är ju väldigt svenskt, dock på tub och tillverkad av Kalle, men det enda jag fann var fiskrom. Därtill hade jag fått för mig att det är rätt så svenskt med romröra och citron på en toastskiva, n'est-ce pas? Ja, nu köpte jag ju inget toast-, utan knäckebröd. Jag får allt för mig konstiga saker ibland.

Jag gjorde den där härliga röran, som smakade precis som den skulle. Kanske tilltalade den inte ögat på samma sätt som smaklökarna, då den svarta romen färgade créme fraichen till att mer likna en grå sörja. Jag vill dock betona att den verkligen smakade gott (för att försvara det lilla jag har att försvara, så att säga).

Ni kan själva räkna ut de andras reaktion på min läckra och kreativa svenska maträtt, eller ska man kalla det tilltugg? Jag kunde se att det fanns en viss skepticism, kanske rädsla till och med, i deras ögon när jag frågade om de ville prova. (För att själva testa er reaktion, se bilden nedanför). Nå?

Det blev, trots denna lilla fadäs, en högst underhållande afton. De skrattade åt mig och jag skämdes rejält. Alltid roligt att kunna roa andra.

But, hey, swedish people, don't be mad. Det kommer fler av dessa härliga knytkalas, och jag lovar och svär, att jag vid nästa tillfälle skall tillaga en superb svensk maträtt. Det finns nämligen en IKEA i utkanten av staden. Jag ska ta mig dit, om det så blir det sista jag gör.

I won't let you down!

Puss