Jag skulle vilja tala ut
En vecka har passerat av denna Frankrikevistelse, som hittills passerat nästintill smärtfritt. Ja, om man bortser från fadäsen häromdagen och den lilla motgången, som uppstod i samband med min ankomst förra söndagen.
Förhoppningsvis gör jag successivt små framsteg vad beträffar franskainlärningen, men ibland får jag känslan att det kommer att ta lång, lång tid före dess att jag är förmögen att behärska detta språk. Det är nog en sann känsla också. Har man bara läst franska i fyra veckor dessförinnan, får man inse att det kommer att ta tid. Det är svårt att hitta balansen mellan att sitta ensam, inne på sitt rum, och läsa in en förbaskat massa glosor och grammatik, och gå ut och socialisera i det franska samhället. Ibland är det svårt att veta den rätta prioriteringen och i vilken mängd et. c.
Ni anar inte hur frustrerande det kan vara, och så många gånger är, när man vill säga så mycket, men bara är kapabel att yttra några ynka, krystade fraser. Det blir inte direkt några djupa samtal med dem i min värdfamilj. T. ex har jag många gånger velat TALA UT med den äldre damen, men hon rynkar mest pannan när jag försöker säga något. Det känns lite som att hela världen stannar upp, när jag vrider och vänder på ord, tar flera omvägar, för att formulera en någorlunda begriplig fras. Föreställ er två föräldrar, sittandes vid matbordet tillsammans med deras lille parvel på dryga 11 månader, som väntar på att denne skall lyckas artikulera det första ordet någonsin. Det har tagit väldigt lång tid och när så äntligen sker, blir föräldrarna överlyckliga. Föreställ er att det är jag som är den lille parveln. (Ja, även om parveln är en maskulin bebis). De i värdfamiljen kanske inte blir överlyckliga så fort jag lyckas uttrycka något så när förståeligt, men de blir betydligt gladare än sinnestillståndet de var i dessförinnan.
Nåväl hoppas jag, inom en överskådlig framtid, att kunna tala ut med den gamla tanten. Just nu, är detta min högsta önskan i livet. Hon ska ju bli min nya mormor.
Hej på er!
Ps. Redan efter en dag lyckades kinesen i min klass uttala ett "R" under franskaundervisningen. Min farsa berättade idag att han städat sitt arbetsrum. Fattar ni? Han har STÄDAT! GUD HÖR BÖN!
Vart man än ser omkring sig här i världen, ser man saker som får en att känna hopp. Kinesen och farsan är två tydliga exempel på det. Ds.
Om språket inte räcker till så finns det ju gester och miner. Det är dessutom fransmän bra på.
Enl uppgift har far även installerat en nyinköpt bokhylla, BILLY, i ek som placerats ovanpå ett äldre jätteskåp i valnöt. Kanske inget för SCHÖNE WOHNEN men bra plats för alla kameror.
Hej Stina!
Du är uppenbarligen förtvivlad över din franska! MEN
1. Du skriver alldeles perfekt svenska (tom jag ser det!)
2. Ska du lära dig franska skit i böckerna och gå ut i samhället
OBS jag är ingen fulgubbe!
Jag är i chock!! Inte i första hand över att far har städat, utan för att vi tydligen har en BROR som heter CARL!
A-K: Ja, har fader vår hållt detta hemligt så länge är jag lite bitter nu...
Peter C: Hej Peter! Kul att du också hittat hit! Det var på tiden och TACK för tipset. Jag måste erkänna att jag föredrar en pubrunda med ett gäng fransoser, än att sitta hemma och nöta in franska prepositioner.
Göran: Har Göran bytt skepnad kanske? Kan det vara så att Göran lider av en personlighetsstörning? Vilken diagnos skulle Göran ställa på sig själv?
