En dag i klassrummet
Lektionen startar kl. 09.00.
Mexikanen kommer en halvtimme för sent, därför att han, liksom övriga människor från den spanska kultursfären, inte direkt prioriterar att komma i tid. Ett resultat av för mycket fiesta och siesta. För övrigt är det relativt svårt att umgås med sådana typer om man själv är punktlig. Jag får ofta stå och vänta utanför bion, cafét et. c. och frysa häcken av mig.
Kinesen sitter och övar flitigt på att uttala alla ”R” i en fransk mening, och lyckas också efter ett antal upprepningar. Kineserna överträffar alltid sig själva, eftersom de är så förbaskat ambitiösa och enträgna. Man ser inga som helst tecken på utmattning.
Amerikanen, dvs. plastikkirurgen Cliff, liksom irländaren, har stora svårigheter att få till det korrekta, franska uttalet. Det blir tyvärr bara: ”Mööörrrseeeey booouukooou” (Merci beaucoup alltså). Sorry, men det finns inget hopp för plastikkirurgen. Är man 72 år, är det dags att komma till insikt om, att inlärningsförmågan är kraftigt försämrad. Jag skulle vilja påstå att den är nästintill ur funktion. För irländaren finns det dock hopp, om än bara lite. Han är ju blott 18 år, den lille gossen.
Koreanen får en fråga av lärarinnan, förstår ingenting, men flinar och nickar frenetiskt. Hon ställer frågan på nytt och koreanen fortsätter att nicka instämmande, tills dess att hon ger upp och skickar den till nästa person.
Tyskarna sitter och snackar med varandra konstant auf deutsch, i en relativt hög samtalston. Mycket irriterande. Även om de befinner sig i ett annat land för att lära sig ett nytt språk, verkar de tro att tyskan fortfarande utgör "standardspråket". Om man frågar dem något på franska eller engelska, svarar de på tyska, även om den frågande inte kan tyska.
Se där, en liten jämförelse av stereotypa drag hos olika nationaliteter. Himla intressant.
Det märks att du studerar i rasbiologins förlovade stad, döh!
Karl-Oscar: Jasså, du kallar det rasbiologi du. Själv kallar jag det en ironisk och ganska överdriven framställning av några typer i min klass. Mest på skoj och för att jag gillar ironi. Trodde du, om någon, kände till denna egenskap hos mig.
Man undrar ju lite vad ditt bidrag till denna interkulturella kavalkad är, Steina? Du måste ju försvara fosterlandets färger!
(Och det var jag som skrev det ovan. Ibland är man inte så uppmärksam på alla fält som man kunde önska.)
Nja... jag gillar ju inte att skryta om mig själv. Försöker hålla en låg profil, som jag alltid brukar göra. =)
Jag ska fan flytta till Mejico; fiesta, siesta och opunktlighet liksom. (borde inte du förresten vara van vid det här beteendet efter att ha huserat med mig?)
Det är så jävla roligt att läsa din blogg Stina, har inte kommit mig för förrän nu, men den är sjukt kul!
för övrigt: varför heter fiesta och siesta så lika egentligen? läspar man blir det ju samma sak.
