stinastorch

Jag har upplevt en utav mina bästa helger på länge. Här är skälen till detta.

-    Jag besökte en särdeles vacker stad, fylld av liv och rörelse, dag som natt. Barcelona, ett kosmopolitiskt centrum, som uppskattas vara Europas fjärde mest besökta stad av utländska turister. Det märktes också tydligt. När man vandrade på boulevarden Las Rambas, fick man inte direkt känslan av att befinna sig i Spanien. Många olika nationaliteter och följaktligen en mängd olika intryck att suga in. Bl. a besökte vi parken Güell, utformad av den kände katalanske arkitekten Gaudi, som även ritade Barcelonas främsta sevärdighet, den stora basilikan Sagrada Familia.

-   Jag befann mig i ett trevligt sällskap. Roland (Cecilia alltså), mexikanen och spanjorskan.

-    Vädret kan inte beskrivas på annat sätt än fantastiskt. Tjugo grader och strålande sol. Ja, upplevelsen blir naturligtvis extra påtaglig, eftersom jag är en nordbo och är van vid betydligt kyligare temperaturer så här års. Vi besökte bl. a stranden Barceloneta, där vi åtnjöt en självgjord fruktsallad (som vi hade köpt på en gigantisk marknad, med fräscha och oförskämt billiga frukter) och rosévin. La vie ne peut pas etre mieux que ca...

-  Jag har lärt mig en ansenlig mängd franska fraser under denna helg, tack vare min kära vän Roland (som är både fransk och svensk).

-    Jag köpte ett par röda byxor för första gången i mitt liv. Ja, vad har det tagit åt mig egentligen?

-    Inga måsten. Ingen stress. Mycket fiesta och siesta. Känslan av att kunna leva i nuet. Att tänka fem minuter framåt, på sin höjd. Det händer inte ofta att jag förmår mig själv att göra detta.

-    De kulturkrockar som uppstod mellan mig och mina två medresenärer, mexikanen och spanjorskan, som jag upplever som högst underhållande. Oftast. Det mesta, som folk från den spanska kulturen tar sig för, sker i den sena timmen. De äter sent, de sover länge på morgonen, de anländer för sent till rendezvous. Mexikanen gör sig gärna lustig över min punklighet. "Ja, skulle man komma för sent till en rendezvous i ert land, skulle man ju frysa ihjäl, så jag förstår varför ni måste komma i tid". Väldigt lustigt. För det mesta kan jag acceptera denna livsstil, så länge man inte har en viktig tid att passa, som t. ex. tidpunkten för tågets avgång tillbaka till Toulouse. Ja, det gick ju bra den här gången. Man kan i alla fall utan tvivel säga att glädjen blir ovanligt stor efter en lång period av oro och stress, då de äntligen anländer till stationen.

HA DE!

Ps.  Bilder kommer inom snar framtid. Ds.