stinastorch

Det har snart gått fem veckor av min sejour i Frankrike. Är det inte dags för en liten utvärdering måhända?

Jag går direkt på kärnfrågan: Har jag lärt mig någon franska?

Ja, se det har jag sannerligen! Annars skulle man nog på allvar behöva utreda om jag behöver någon form av medicinsk hjälp.

Ja, men hur mycket franska har jag lärt mig?

Det är förmodligen en hel del. Jag vågar till och med påstå att jag är kapabel att konversera med min omgivning om de väsentligaste faktorerna i livet. Med andra ord, de primära behoven.

Jag kan säga att jag är hungrig och behöver äta, liksom är törstig och behöver dricka. Likaså kan jag meddela att jag behöver gå på toaletten och att det är nödsituation. Fortsättningsvis kan jag säga att jag är trött och behöver sova. Om det skulle vara nödvändigt är jag även förmögen att underrätta min omgivning att jag behöver syre för att kunna andas.

Eftersom detta är en offentlig blogg och att det kan finnas minderåriga, liksom personer av mer sensibel natur, väljer jag att inte tala klarspråk om den femte och sista primära behovsfaktorn. Jag kan dock försäkra er om att jag även kan prata om denna.

Allt detta på franska! Är det inte fantastiskt?

Då blir min spontana fundering: Nu när jag kan prata om mina primära behov relativt obehindrat på franska, räcker inte det?

Ska jag åka hem nu eller vad då?