stinastorch

Att prata franska skapar stundom frustration hos mig. Det är emellertid en naturlig känsla, när man är i färd med att lära sig ett nytt språk, dag ut och dag in. Men den känslan är likförbannat en pain in the ass. BIG TIME.

Har en kompis på Alliance Francaise, som började på nivå ett i mars. Han hade läst lite franska tidigare, men var praktiskt taget nybörjare. Redan första gången vi talades vid, envisades han med att prata franska, trots att det gick väldigt trögt. Men det gick. Jag själv, som då befann mig på fjärde nivån, minns att jag tog till engelskan så fort jag inte hittade det ord eller uttryck jag ville använda. Inget bra tillvägagångssätt.

Jag tycker, även om omständigheterna har förbättrats markant från dag ett här i Toulouse, att det ännu är svårt att enbart försöka uttrycka sig på franska, om man samtalar en längre stund och om djupare saker än primära behov. Vill man tala ut om något, vilket jag ju gärna gör, kan ni föreställa er hur oerhört frustrerande det är om man bara kan ta till franska ord. Lägg där till att jag är en person, som gillar att skämta, använda ironi och komma med spontana uttalanden. Knappast möjligt. Dessutom har jag en tendens att vilja prata fort, dels för att jag har änna dåligt tålamod, dels för att jag helt enkelt inte står ut med tanken att personen som lyssnar kan tröttna, alternativt falla i sömn, innan jag ens hunnit avsluta meningen. Sett ur detta perspektiv, kanske man kan få en förståelse för att jag ibland väljer att ta till engelskan.

Det absolut optimala vore emellertid att bara bestämma sig för att man enbart ska prata franska. Skita i alla övriga omständigheter, alltså. Ca veut dire, man ignorerar att man kommer att bli missförstådd ett oräkneligt antal gånger under de första månaderna, liksom kommer att känna frustation allt som oftast, i princip aldrig kan vara spontan, ej heller särskilt djup i sina uttalanden (primära behov och väderleksförhållanden, liksom) et. c. Man är medveten om att detta är helt naturliga och nödvändiga omständigheter, det gäller bara att bita ihop och acceptera. Tala ut får jag göra senare.

Eller så tar man den enkla vägen, som också kommer att resultera i att det tar mycket längre tid att lära sig språket, något som jag ofta har gjort av ovan nämnda anledningar. Det skäms jag nu lite för.

Snubben, nämnd i andra paragrafen, sa någonting mycket vist till mig en gång för ett okänt, men inte alltför stort, antal veckor sedan: "Du kommer aldrig nå den punkt, då du kan uttrycka dig "djupt" om saker och ting, om du inte hela tiden strävar efter att hitta dessa formuleringar på franska". Ja, något i den stilen. Det är också förbaskat sant. För övrigt resulterade hans envisa attityd i att han fick hoppa över en nivå, från två direkt till fyra. Det sparade honom en sådär 400 euro.

Natti natti!