Frustration
Det finns så mycket som jag skulle vilja berätta för er. Många reflektioner om saker och ting mellan himmel och jord. De viktigaste orsakerna till att jag inte lyckas med det är:
1. Jag kommer på en rolig sak när jag befinner mig någon annanstans än framför datorn och har sedan glömt bort det, eller snarare, "tappat" kreativiteten när jag väl slagit mig till ro i mitt rum. Detta är något som frustrerar mig oerhört mycket. Jag antar att lösningen är att skriva ner tankarna direkt på ett papper, men ofta är jag för lat för detta.
2. Ni som känner mig, vet att jag ställer höga krav på mig själv och inte mindre när jag skapar mina blogginlägg. Det betyder att jag vill att det ska vara välskrivet, koncist och roligt formulerat. Att det ska vara vettigt sätter jag inom parentes. =) Rent ut sagt avskyr jag att kallprata, att skriva om alldagliga saker på ett alldagligt sätt, om ni förstår vad jag menar. Fy och blä. Allt detta får konsekvensen att jag ibland drar mig för att skriva, om jag inte är på ett relativt bra humör och har bra självförtroende för stunden. Likaså får det följden att det tar mycket längre tid att formulera ett inlägg, vilket gör att jag ibland inte ens orkar börja skriva.
Frustration.
En av anledningarna till att jag började blogga var i syfte att öva på mitt skriftspråk, liksom förmå mig själv att skriva även i de situationer då jag inte känner mig "i form". I de lägen då jag är på sämre humör, har mindre lust, har sämre kreativitet et. c. Det kan få er att tänka, att man väl bloggar av ren frivillighet och att det inte ska vara ett måste. Så är inte fallet. Jag bloggar av ren frivillighet. Det jag menar är att det förmår mig att sänka kraven och jag "blir tvungen" att publicera texter, som jag kanske inte är så nöjd med. Bra träning inför kommande uppsatsskrivningar o.dyl., då jag knappast kan skylla på att vara i dålig form. Även om jag inte lyckas skriva ner allt jag vill få sagt och även om jag kanske inte formulerar mig på ett finurligt sätt idag, får det duga ändå. Precis som jag känner i denna stund. Jag kämpar med att förmedla poängen, att skapa en röd tråd, som slutligen skall knyta ihop påsen.
Men jag är inte nöjd. Som vanligt.
Jisses, så här öppen har jag aldrig varit på min blogg. Det var så dags!
I morgon åker jag till Montpellier och återkommer söndag kväll. Ska paddla kajak och klättra i träd. Uppdatering + bilder kommer, så som traditionen bjuder, att publiceras efter min rentré.
Tills dess... lev väl, för tjyven!
1. Jag kommer på en rolig sak när jag befinner mig någon annanstans än framför datorn och har sedan glömt bort det, eller snarare, "tappat" kreativiteten när jag väl slagit mig till ro i mitt rum. Detta är något som frustrerar mig oerhört mycket. Jag antar att lösningen är att skriva ner tankarna direkt på ett papper, men ofta är jag för lat för detta.
2. Ni som känner mig, vet att jag ställer höga krav på mig själv och inte mindre när jag skapar mina blogginlägg. Det betyder att jag vill att det ska vara välskrivet, koncist och roligt formulerat. Att det ska vara vettigt sätter jag inom parentes. =) Rent ut sagt avskyr jag att kallprata, att skriva om alldagliga saker på ett alldagligt sätt, om ni förstår vad jag menar. Fy och blä. Allt detta får konsekvensen att jag ibland drar mig för att skriva, om jag inte är på ett relativt bra humör och har bra självförtroende för stunden. Likaså får det följden att det tar mycket längre tid att formulera ett inlägg, vilket gör att jag ibland inte ens orkar börja skriva.
Frustration.
En av anledningarna till att jag började blogga var i syfte att öva på mitt skriftspråk, liksom förmå mig själv att skriva även i de situationer då jag inte känner mig "i form". I de lägen då jag är på sämre humör, har mindre lust, har sämre kreativitet et. c. Det kan få er att tänka, att man väl bloggar av ren frivillighet och att det inte ska vara ett måste. Så är inte fallet. Jag bloggar av ren frivillighet. Det jag menar är att det förmår mig att sänka kraven och jag "blir tvungen" att publicera texter, som jag kanske inte är så nöjd med. Bra träning inför kommande uppsatsskrivningar o.dyl., då jag knappast kan skylla på att vara i dålig form. Även om jag inte lyckas skriva ner allt jag vill få sagt och även om jag kanske inte formulerar mig på ett finurligt sätt idag, får det duga ändå. Precis som jag känner i denna stund. Jag kämpar med att förmedla poängen, att skapa en röd tråd, som slutligen skall knyta ihop påsen.
Men jag är inte nöjd. Som vanligt.
Jisses, så här öppen har jag aldrig varit på min blogg. Det var så dags!
I morgon åker jag till Montpellier och återkommer söndag kväll. Ska paddla kajak och klättra i träd. Uppdatering + bilder kommer, så som traditionen bjuder, att publiceras efter min rentré.
Tills dess... lev väl, för tjyven!
Kommentarer
Trackback
