GENIALT!
Hej allesammans!
Åter tillbaka i Toulouse, välbehållen, men helt slut. Nu får det vara nog med flängande från den ena fläcken på kartan, till den andra. *pust*
Har, trots detta konstaterande, haft en angenäm helg. Helt lysande, till och med. Det finns mycket att berätta, men jag tänker ta även detta tillfälle, till att försöka uttrycka mig koncist. Får se hur det går.
Jag åkte alltså på ett läger (le RKGE = Rassemblement Kayakiste des Grandes Ecoles), med ca 160 ingenjörstudenter från tre olika städer i Frankrike. 160 studenter, det ni!
Då undrar ni kanske hur i hela friden jag hamnade i denna "lilla" skara? Jo, det var nämligen så att en polare på Alliance Francaise, en skottländka närmare bestämt, känner en snubbe, som läser detta ingenjörsprogram. Och vei fick åaka mää! Det var alltså jag, en skottländska, en kines och en colombianska tillsammans med denna lilla samling studenter.
Detta läger ägde rum någonstans ute i det fria, norr om Montpellier (kommer inte ihåg namnet på orten, men vi kan säga "landet") i en skogsdunge, vid en lååång flod och höööga berg. Där slog vi på fredagen upp våra tält och gjorde oss i ordning för den första aktiviteten på agendan: Accrobrance. Det innebär att man klättrar i träd, helt enkelt. Med en säkerhetslina ska man förflytta sig på linor, mellan träd (se bilder nedan), som utgör olika banor. Det fanns fyra nivåer och jag lyckades klara av den näst högsta! Det var ju trots allt min första gång. Helt galet roligt! Minns inte när jag fick en sådan enorm energikick senast.
Rekommenderas!
På lördagen och söndagen paddlade vi kajak på en sträcka av sammanlagt 32 km, 16 km på en dag, alltså. En av anledningarna till att jag känner mig aningen schleten för tillfället. Frusen också för den delen. Man var ju blöt under minst fem timmar, dels pga. att sträckan var lång, dels för att jag och min partner colombianskan var en (två) ut av de första i mål, av 160 studenter, dvs. jag fick vänta förbaskat länge. Fransmän är allt bra långsamma och jag e inte bitter över det. Hur som helst var paddlandet genialt. Naturen runt omkring var helt magnifik. Kände mig ett tag som en hobbit i Sagan om Ringen, där jag satt i min kajak och gled fram över den glittrande floden, i den djupa dalen, med strålande solsken och grodläten. Det tar emot enormt mycket att jag inte kunde ta bilder, då risken var överhängande att jag skulle tappa kameran i vattnet.
Viktigt att lägga till här är att vi var tvugna att bestiga ett helt berg efter första dagen, för att ta oss till bussen, och fy satan (ursäkta språket) vad jobbigt det var. Tänk er en backe med approximativt 45 graders lutning (nej, jag överdriver faktiskt inte). =) Tänk er därefter att det tog omkring 40 minuter att gå upp för den. Galet jobbigt. Därefter fick jag vänta 1,5 timmar tills de sista studenterna hade pallrat sig upp.
Sedan kan man ju lägga till att det var "open bar" två kvällar i rad, dvs. gratis spirituosa. Ja, ni kan ju tänka er hur det gick. Det var ett gäng studenter om ca 30 personer, från Belfort i östra Frankrike, som gick runt konstant onyktra i tre dagar. Jag fattar inte hur de lyckades. Fest till femtiden på morgonen (jo, de höll mig vaken), uppstigning vid åttatiden, för att paddla kajak. Två dagar i rad. Ett himla roligt gäng. De lärde mig Fader Abraham-visan, på franska:
LE PÈRE ABRAHAM
Le père Abraham, il avait seize enfants, il avait seize enfants, le père Abraham.
Ils ne parlaient pas, ils ne souriaient pas.
Ils faisaient toujours comme ca...
De la main droite...
De la main gauche...
Und so weiter und so fort.
Ja, det där var kanske inte den mest kortfattade text jag skrivit i mitt liv, men what the hell...
Ajöken!
Åter tillbaka i Toulouse, välbehållen, men helt slut. Nu får det vara nog med flängande från den ena fläcken på kartan, till den andra. *pust*
Har, trots detta konstaterande, haft en angenäm helg. Helt lysande, till och med. Det finns mycket att berätta, men jag tänker ta även detta tillfälle, till att försöka uttrycka mig koncist. Får se hur det går.
Jag åkte alltså på ett läger (le RKGE = Rassemblement Kayakiste des Grandes Ecoles), med ca 160 ingenjörstudenter från tre olika städer i Frankrike. 160 studenter, det ni!
Då undrar ni kanske hur i hela friden jag hamnade i denna "lilla" skara? Jo, det var nämligen så att en polare på Alliance Francaise, en skottländka närmare bestämt, känner en snubbe, som läser detta ingenjörsprogram. Och vei fick åaka mää! Det var alltså jag, en skottländska, en kines och en colombianska tillsammans med denna lilla samling studenter.
Detta läger ägde rum någonstans ute i det fria, norr om Montpellier (kommer inte ihåg namnet på orten, men vi kan säga "landet") i en skogsdunge, vid en lååång flod och höööga berg. Där slog vi på fredagen upp våra tält och gjorde oss i ordning för den första aktiviteten på agendan: Accrobrance. Det innebär att man klättrar i träd, helt enkelt. Med en säkerhetslina ska man förflytta sig på linor, mellan träd (se bilder nedan), som utgör olika banor. Det fanns fyra nivåer och jag lyckades klara av den näst högsta! Det var ju trots allt min första gång. Helt galet roligt! Minns inte när jag fick en sådan enorm energikick senast.
Rekommenderas!
På lördagen och söndagen paddlade vi kajak på en sträcka av sammanlagt 32 km, 16 km på en dag, alltså. En av anledningarna till att jag känner mig aningen schleten för tillfället. Frusen också för den delen. Man var ju blöt under minst fem timmar, dels pga. att sträckan var lång, dels för att jag och min partner colombianskan var en (två) ut av de första i mål, av 160 studenter, dvs. jag fick vänta förbaskat länge. Fransmän är allt bra långsamma och jag e inte bitter över det. Hur som helst var paddlandet genialt. Naturen runt omkring var helt magnifik. Kände mig ett tag som en hobbit i Sagan om Ringen, där jag satt i min kajak och gled fram över den glittrande floden, i den djupa dalen, med strålande solsken och grodläten. Det tar emot enormt mycket att jag inte kunde ta bilder, då risken var överhängande att jag skulle tappa kameran i vattnet.
Viktigt att lägga till här är att vi var tvugna att bestiga ett helt berg efter första dagen, för att ta oss till bussen, och fy satan (ursäkta språket) vad jobbigt det var. Tänk er en backe med approximativt 45 graders lutning (nej, jag överdriver faktiskt inte). =) Tänk er därefter att det tog omkring 40 minuter att gå upp för den. Galet jobbigt. Därefter fick jag vänta 1,5 timmar tills de sista studenterna hade pallrat sig upp.
Sedan kan man ju lägga till att det var "open bar" två kvällar i rad, dvs. gratis spirituosa. Ja, ni kan ju tänka er hur det gick. Det var ett gäng studenter om ca 30 personer, från Belfort i östra Frankrike, som gick runt konstant onyktra i tre dagar. Jag fattar inte hur de lyckades. Fest till femtiden på morgonen (jo, de höll mig vaken), uppstigning vid åttatiden, för att paddla kajak. Två dagar i rad. Ett himla roligt gäng. De lärde mig Fader Abraham-visan, på franska:
LE PÈRE ABRAHAM
Le père Abraham, il avait seize enfants, il avait seize enfants, le père Abraham.
Ils ne parlaient pas, ils ne souriaient pas.
Ils faisaient toujours comme ca...
De la main droite...
De la main gauche...
Und so weiter und so fort.
Ja, det där var kanske inte den mest kortfattade text jag skrivit i mitt liv, men what the hell...
Ajöken!
Kommentarer
Postat av: Carl
Inga brutna ben i gänget med tanke på strapatserna och vätsketillförseln? Vad heter skavsår på franska?
Postat av: Stina Bergman
Carl: Inga brutna ben, men ett antal volter i floden.
Écorchure au talon/au pied.
Trackback
