Basket döhh!
God söndagsafton, kära kamrater!
Tillbaka igen, efter en mycket angenäm vistelse i Tarbes (ca 15 mil väster om Toulouse). Där hälsade jag på en kompis och gammal rival från Södertälje, som för närvarande spelar (basket) i Frankrikes högsta damliga (LFB).
Igår mötte hennes lag, TGB, Aix-en-Provence, en match som Tarbes till slut vann med förkrossande 78-55. Aix spelade en aggressiv helplanspress från start, för att försöka få stopp på TGB, som leder den franska damligan med endast en förlust på 23 matcher. De hade dock inget att sätta mot TGB, som sakta men säkert malde ner sitt motstånd. Det var riktigt kul att se Frida spela och få uppleva fransk dambasket, som ju håller en högre nivå en den svenska. Enligt henne är den största skillnaden att lagen i Frankrike håller en jämnare nivå med varandra, följaktligen blir varje match tät och spännande. I den svenska damligan kan topplaget vinna med 50 poäng över bottenlaget, och sådana matcher är sällan roliga att skåda. Fransk dambasket är också tuffare fysiskt, med större spelare och i många fall ett långsammare och mer tekniskt spel, till skillnad från svensk baskets snabba och ettriga spel.
Jag gillar att påminna Frida om våren 2004, då mitt lag Dolphins vann JSM-guld över hennes lag, Södertälje. Då var Frida blott 16 år, liten och spröd. Inte kunde man då ana vad det skulle bli av denna lilla fjäder, som jag och mitt lag sopade undan den där våren för fem år sedan.
Ja, det var förr det och min glansperiod är passé. Nu spelar Frida i den svenska landslaget, har bl. a vunnit VM-silver med sitt U19-landslag 2007, där hon också utmärktes som tävlingens mest värdefulle spelare. Med andra ord, världens bästa spelare i hennes åldersgrupp. Är det inte hur coolt som helst?
Det är med detta perspektiv, som jag gärna vill minnas detta JSM-guld och den gamla goda tiden, då man fortfarande kunde glänsa med sina stabila, något långsamma, inside-moves.
Som jag skrev i föregående inlägg, kommer fassan och Nigulla i morgon. Detta ser jag fram emot oerhört mycket, främst för att det innebär en hel del restaurangbesök, men naturligtvis också för att det är roligt att återse sin familj.
På måndag börjar jag nivå fem på Alliance Francaise, vilket betyder att jag nått halvtid av min sejour i Toulouse. Comme le temps passe vite. Lite sorgligt, för jag trivs verkligen här.
Ha en fortsatt trevlig söndagskväll.
Ajöss!
Tillbaka igen, efter en mycket angenäm vistelse i Tarbes (ca 15 mil väster om Toulouse). Där hälsade jag på en kompis och gammal rival från Södertälje, som för närvarande spelar (basket) i Frankrikes högsta damliga (LFB).
Igår mötte hennes lag, TGB, Aix-en-Provence, en match som Tarbes till slut vann med förkrossande 78-55. Aix spelade en aggressiv helplanspress från start, för att försöka få stopp på TGB, som leder den franska damligan med endast en förlust på 23 matcher. De hade dock inget att sätta mot TGB, som sakta men säkert malde ner sitt motstånd. Det var riktigt kul att se Frida spela och få uppleva fransk dambasket, som ju håller en högre nivå en den svenska. Enligt henne är den största skillnaden att lagen i Frankrike håller en jämnare nivå med varandra, följaktligen blir varje match tät och spännande. I den svenska damligan kan topplaget vinna med 50 poäng över bottenlaget, och sådana matcher är sällan roliga att skåda. Fransk dambasket är också tuffare fysiskt, med större spelare och i många fall ett långsammare och mer tekniskt spel, till skillnad från svensk baskets snabba och ettriga spel.
Jag gillar att påminna Frida om våren 2004, då mitt lag Dolphins vann JSM-guld över hennes lag, Södertälje. Då var Frida blott 16 år, liten och spröd. Inte kunde man då ana vad det skulle bli av denna lilla fjäder, som jag och mitt lag sopade undan den där våren för fem år sedan.
Ja, det var förr det och min glansperiod är passé. Nu spelar Frida i den svenska landslaget, har bl. a vunnit VM-silver med sitt U19-landslag 2007, där hon också utmärktes som tävlingens mest värdefulle spelare. Med andra ord, världens bästa spelare i hennes åldersgrupp. Är det inte hur coolt som helst?
Det är med detta perspektiv, som jag gärna vill minnas detta JSM-guld och den gamla goda tiden, då man fortfarande kunde glänsa med sina stabila, något långsamma, inside-moves.
Som jag skrev i föregående inlägg, kommer fassan och Nigulla i morgon. Detta ser jag fram emot oerhört mycket, främst för att det innebär en hel del restaurangbesök, men naturligtvis också för att det är roligt att återse sin familj.
På måndag börjar jag nivå fem på Alliance Francaise, vilket betyder att jag nått halvtid av min sejour i Toulouse. Comme le temps passe vite. Lite sorgligt, för jag trivs verkligen här.
Ha en fortsatt trevlig söndagskväll.
Ajöss!
Hej på er!
Jag får ursäkta min frånvaro de senaste dagarna. Inte bra, men tiden har inte räckt till. Det beror troligtvis på att jag är en upptagen och eftertraktad kvinna.
Snart skall jag åka och kolla på basket i Tarbes. På måndag kommer farsan och Gunilla och hälsar på! Då blir det gratis mat på restaurang. Tjoho!
Återkommer på söndagkväll med uppdatering!
Snart skall jag åka och kolla på basket i Tarbes. På måndag kommer farsan och Gunilla och hälsar på! Då blir det gratis mat på restaurang. Tjoho!
Återkommer på söndagkväll med uppdatering!
En himla fin tjej...
Jag skulle vilja dedicera detta inlägg till en mycket vacker och bedårande kvinna, Jennifer Stjärnström. Grymt bra på basket är hon också. Hon spelar sitt tredje år på college, Drexel University, i Philadelphia, och har nyligen vunnit CAA Championship, en titel jag själv inte förmår ge en närmare beskrivning av. Kan du, Jennifer, möjligtvis ge en förklaring vad det är du har vunnit? =) (Se så, jag gör propaganda för dig här.)
Hennes lag är det första i Drexel Universitys historia att vinna denna titel och därmed avancera till NCAA Tournament. Vad detta betyder får du också gärna förklara, Jennifer.
Idag så riktade hon strålkastarljusen åt mig, på sin blogg. Jag kan inte vara annat en tacksam när någon lämnar utrymme åt mig och mitt ego. Ett stort tack Jennifer.
Tu me manques! Viens me voir!
GAMLA GODA TIDER!
Hennes lag är det första i Drexel Universitys historia att vinna denna titel och därmed avancera till NCAA Tournament. Vad detta betyder får du också gärna förklara, Jennifer.
Idag så riktade hon strålkastarljusen åt mig, på sin blogg. Jag kan inte vara annat en tacksam när någon lämnar utrymme åt mig och mitt ego. Ett stort tack Jennifer.
Tu me manques! Viens me voir!
GAMLA GODA TIDER!
Dilemma
Förutom att hunden inte tycker om mig, har jag ytterligare ett bekymmer.
Far min gav mig förklaringen, att anledningen till att jag har varit förkyld ungefär varannan vecka sedan jag anlände till Toulouse, troligtvis beror på att jag med jämna och täta mellanrum pussar fransmän på kinderna (nej, inte på munnen!). Ja, det är ju på det viset man hälsar här i Frankrike. Beroende på i vilken region man befinner sig, pussas man två eller tre gånger växelvis på vardera kind. Tänk er att ni bjudit hem ett gäng vänner, exempelvis åtta stycken, på middag. Föreställ er vidare att var och en ska hälsa på den andre med tre pussar på kinden. Ja, gästerna kan inte räkna med annat än en kall måltid. Jisses, fransmän verkar ha all tid i världen, precis som spanjorer. Har de verkligen samma tideräkning som oss nordbor? Har de måhända fler än 24 timmar på ett dygn?
Hur som helst. Det anses vara mycket oartigt om man inte rättar sig efter denna kutym. Förstår ni då vilket dilemma jag just nu står inför? Jag måste välja att antingen fortsätta pussas och därmed finna mig i kronisk förkylning, eller uppträda högst oartigt och kanske riskera en rak höger, men då behålla en god hälsa. Vad prioriterar jag?
Far min gav mig förklaringen, att anledningen till att jag har varit förkyld ungefär varannan vecka sedan jag anlände till Toulouse, troligtvis beror på att jag med jämna och täta mellanrum pussar fransmän på kinderna (nej, inte på munnen!). Ja, det är ju på det viset man hälsar här i Frankrike. Beroende på i vilken region man befinner sig, pussas man två eller tre gånger växelvis på vardera kind. Tänk er att ni bjudit hem ett gäng vänner, exempelvis åtta stycken, på middag. Föreställ er vidare att var och en ska hälsa på den andre med tre pussar på kinden. Ja, gästerna kan inte räkna med annat än en kall måltid. Jisses, fransmän verkar ha all tid i världen, precis som spanjorer. Har de verkligen samma tideräkning som oss nordbor? Har de måhända fler än 24 timmar på ett dygn?
Hur som helst. Det anses vara mycket oartigt om man inte rättar sig efter denna kutym. Förstår ni då vilket dilemma jag just nu står inför? Jag måste välja att antingen fortsätta pussas och därmed finna mig i kronisk förkylning, eller uppträda högst oartigt och kanske riskera en rak höger, men då behålla en god hälsa. Vad prioriterar jag?
Fientligt bemötande
Varje gång jag närmar mig värdfamiljens hund, Perle, 18 hundår, 85 människoår, morrar hon. Varför då? Det sårar mig faktiskt lite. Jag tycker att jag förtjänar ett vänligare bemötande, men icke. Borde jag inte ha lättare att få kontakt med hundar än med fransmän, eftersom jag ju, för tillfället, ligger närmare djurens kommunikationsnivå? Jag förmår inte hitta logiken...
PROGRÈS
Nu, mina damer och herrar, pojkar och flickor, kära kamrater, börjar det banne mig likna något. Glädjen och tillfredsställelsen, som jag känner i denna stund, är nästintill oöverkomlig.
Idag kände jag av stora muntliga framsteg i det franska språket. Ja, det sträcker sig faktiskt en hel del utöver kommunikation rörande primära behov. Här går det sannerligen undan, tycker ni inte? Jag skulle vilja påstå att jag nu även kan säga en ansenlig mängd fraser om sekundära behov. HIGH FIVE!
Att kunna prata om sekundära behov är en nödvändighet om man ämnar ta en fika med en fransyska, som jag gjorde idag. Det var alltså under denna pratstund som jag kände av dessa fantastiska framsteg. Denna fransyska är en tjej, som jag hade träffat några veckor tidigare i universitetsmatsalen, som läser liknande utbildning som jag OCH har en svensk morsa. (Dock kan hon endast säga två ord på svenska.)
Hur som helst. Ni anar inte hur glad jag blev, när jag märkte att jag faktiskt kunde prata om flera olika saker rörande vår gemensamma utbildning (Statskunskap) och framtidsplaner med denna, fritidsintressen, roliga notiser om fransmän och deras kultur et. c. Jag kunde relativt snabbt finna ord att uttrycka mig om det mesta jag undrade över och ville berätta, även om förskräckliga grammatiska fel kontinuerligt begicks.
Vad som också glädjer mig denna afton är att min matlagning föll de två kineserna på läppen. Himla kul! Det räckte även till den glupske, rugbyspelande irländaren i min klass, ytterliggare en kines OCH min lärare. Ja, ni läste rätt. Hon frågade om hon kunde få ta lite och jag svarare att det gick alldeles utmärkt. Där satt vi: jag, två kineser, irländaren och min franska lärarinna och trängdes vid ett litet fyrkantigt bord, utanför klassrummen, och åt pasta med kikärts-tomatsås. HIGH FIVE!
Hoppas att hon tänker lite extra på mig, min lärare alltså, när hon rättar proven, som vi skrev idag. Ett litet plus i kanten är jag väl ändå värd efter denna generositet?
Adjöken!
Idag kände jag av stora muntliga framsteg i det franska språket. Ja, det sträcker sig faktiskt en hel del utöver kommunikation rörande primära behov. Här går det sannerligen undan, tycker ni inte? Jag skulle vilja påstå att jag nu även kan säga en ansenlig mängd fraser om sekundära behov. HIGH FIVE!
Att kunna prata om sekundära behov är en nödvändighet om man ämnar ta en fika med en fransyska, som jag gjorde idag. Det var alltså under denna pratstund som jag kände av dessa fantastiska framsteg. Denna fransyska är en tjej, som jag hade träffat några veckor tidigare i universitetsmatsalen, som läser liknande utbildning som jag OCH har en svensk morsa. (Dock kan hon endast säga två ord på svenska.)
Hur som helst. Ni anar inte hur glad jag blev, när jag märkte att jag faktiskt kunde prata om flera olika saker rörande vår gemensamma utbildning (Statskunskap) och framtidsplaner med denna, fritidsintressen, roliga notiser om fransmän och deras kultur et. c. Jag kunde relativt snabbt finna ord att uttrycka mig om det mesta jag undrade över och ville berätta, även om förskräckliga grammatiska fel kontinuerligt begicks.
Vad som också glädjer mig denna afton är att min matlagning föll de två kineserna på läppen. Himla kul! Det räckte även till den glupske, rugbyspelande irländaren i min klass, ytterliggare en kines OCH min lärare. Ja, ni läste rätt. Hon frågade om hon kunde få ta lite och jag svarare att det gick alldeles utmärkt. Där satt vi: jag, två kineser, irländaren och min franska lärarinna och trängdes vid ett litet fyrkantigt bord, utanför klassrummen, och åt pasta med kikärts-tomatsås. HIGH FIVE!
Hoppas att hon tänker lite extra på mig, min lärare alltså, när hon rättar proven, som vi skrev idag. Ett litet plus i kanten är jag väl ändå värd efter denna generositet?
Adjöken!
Matlagning för kineser och nationell strejk
Ca vaaa?
Denna afton har jag knegat framför spisen för första gången på länge. Jag står där annars fem minuter, på sin höjd. Jag hade ju lovat två kineser att laga mat åt dem. Varför, kan man fråga sig.
Det började med att jag, en dag i skolan, slängde ur mig kommentaren (det händer kontinuerligt att jag gör detta, före reflektion): "Jag förväntar mig att ni lagar en liten kinesisk anrättning åt mig till på fredag". Mest på skoj, liksom. Kineserna tog det dock på allvar och ordnade självfallet en måltid följande fredag. Himla snällt av dem, men jag fick lite dåligt samvete. För att dämpa ångesten, meddelade jag att jag ämnade göra samma sak för dem inom en snar framtid. Efter att ha givit detta löfte, gick det snart upp för mig att det ju är ett helsike att ordna en typisk svensk anrättning i Frankrike. Ja, ni minns väl hur det gick för mig den där kvällen på skolan (Soirée Gourmande)? Likväl var jag tvungen att hålla mitt ord, och därmed slängde jag ihop en "kikärts-tomatsås" med pasta. Ja, det blev faktiskt gott! Hoppas ni någonsin kan förlåta mig, men jag tänker säga att denna rätt är typisk svensk. För att löpa linan ut, liksom.
Idag har det demonstrerats för full rulle här i Toulouse. Detta är ingen lokal strejk, utan sträcker sig över hela landet. Fackföreningarna CFDT (Confédération Française Démocratique du Travail) och CGT (Confédération générale du travail) beräknar att antalet medlemmar, som gick ut i strejk under torsdagen, låg mellan 1,2 och 3 miljoner (att det ligger en sådan stor osäkerhet i uppskattningen förvånar mig lite --> http://www.lemonde.fr/societe/article/2009/03/19/une-mobilisation-plus-importante-que-le-29-janvier_1170289_3224.html#ens_id=1156059).
Om jag förstått den franska artikeln rätt (och tänk på att jag bara kunde prata om mina primära behov för några veckor sedan) är denna nationella manifestation en fortsättning på en tidigare, som ägde rum i slutet av januari. Anledningen att den har återupptagits, är för att inga väsentliga åtgärder vidtagits av regeringen Sarkozy.
Man vill sätta press på den att bl. a. höja minimilönerna för statstjänstemän, stoppa avskaffandet av dessa poster och garantera löntagarna ett skydd mot uppsägning. Sarkozy verkar ta det hela med ro och svarar att en serie åtgärder redan vidtagits mot detta, sedan den förra strejken.
Ska bli intressant och se hur länge detta kommer att fortgå. Hoppas inte allför länge, för det är har varit ett väldans liv på gatan utanför mitt fönster.
Denna afton har jag knegat framför spisen för första gången på länge. Jag står där annars fem minuter, på sin höjd. Jag hade ju lovat två kineser att laga mat åt dem. Varför, kan man fråga sig.
Det började med att jag, en dag i skolan, slängde ur mig kommentaren (det händer kontinuerligt att jag gör detta, före reflektion): "Jag förväntar mig att ni lagar en liten kinesisk anrättning åt mig till på fredag". Mest på skoj, liksom. Kineserna tog det dock på allvar och ordnade självfallet en måltid följande fredag. Himla snällt av dem, men jag fick lite dåligt samvete. För att dämpa ångesten, meddelade jag att jag ämnade göra samma sak för dem inom en snar framtid. Efter att ha givit detta löfte, gick det snart upp för mig att det ju är ett helsike att ordna en typisk svensk anrättning i Frankrike. Ja, ni minns väl hur det gick för mig den där kvällen på skolan (Soirée Gourmande)? Likväl var jag tvungen att hålla mitt ord, och därmed slängde jag ihop en "kikärts-tomatsås" med pasta. Ja, det blev faktiskt gott! Hoppas ni någonsin kan förlåta mig, men jag tänker säga att denna rätt är typisk svensk. För att löpa linan ut, liksom.
Idag har det demonstrerats för full rulle här i Toulouse. Detta är ingen lokal strejk, utan sträcker sig över hela landet. Fackföreningarna CFDT (Confédération Française Démocratique du Travail) och CGT (Confédération générale du travail) beräknar att antalet medlemmar, som gick ut i strejk under torsdagen, låg mellan 1,2 och 3 miljoner (att det ligger en sådan stor osäkerhet i uppskattningen förvånar mig lite --> http://www.lemonde.fr/societe/article/2009/03/19/une-mobilisation-plus-importante-que-le-29-janvier_1170289_3224.html#ens_id=1156059).
Om jag förstått den franska artikeln rätt (och tänk på att jag bara kunde prata om mina primära behov för några veckor sedan) är denna nationella manifestation en fortsättning på en tidigare, som ägde rum i slutet av januari. Anledningen att den har återupptagits, är för att inga väsentliga åtgärder vidtagits av regeringen Sarkozy.
Man vill sätta press på den att bl. a. höja minimilönerna för statstjänstemän, stoppa avskaffandet av dessa poster och garantera löntagarna ett skydd mot uppsägning. Sarkozy verkar ta det hela med ro och svarar att en serie åtgärder redan vidtagits mot detta, sedan den förra strejken.
Ska bli intressant och se hur länge detta kommer att fortgå. Hoppas inte allför länge, för det är har varit ett väldans liv på gatan utanför mitt fönster.
BILDER!
Spanska tåg är helt enkelt inte anpassade för en viking
Jag och Roland
Gigantisk fruktmarknad
Jag och mexikanen gör i ordning fruktsallad inför strandbesöket
Barceloneta stranden
Parc Güell
Utsikt över Parc Güell
Santa Maria del Mar
La Rambla del Mar - Port Vell
Les bateaux à voile - Port Vell
Las Ramblas
Ca ne peut pas etre mieux que ca...
Jag har upplevt en utav mina bästa helger på länge. Här är skälen till detta.
- Jag besökte en särdeles vacker stad, fylld av liv och rörelse, dag som natt. Barcelona, ett kosmopolitiskt centrum, som uppskattas vara Europas fjärde mest besökta stad av utländska turister. Det märktes också tydligt. När man vandrade på boulevarden Las Rambas, fick man inte direkt känslan av att befinna sig i Spanien. Många olika nationaliteter och följaktligen en mängd olika intryck att suga in. Bl. a besökte vi parken Güell, utformad av den kände katalanske arkitekten Gaudi, som även ritade Barcelonas främsta sevärdighet, den stora basilikan Sagrada Familia.
- Jag befann mig i ett trevligt sällskap. Roland (Cecilia alltså), mexikanen och spanjorskan.
- Vädret kan inte beskrivas på annat sätt än fantastiskt. Tjugo grader och strålande sol. Ja, upplevelsen blir naturligtvis extra påtaglig, eftersom jag är en nordbo och är van vid betydligt kyligare temperaturer så här års. Vi besökte bl. a stranden Barceloneta, där vi åtnjöt en självgjord fruktsallad (som vi hade köpt på en gigantisk marknad, med fräscha och oförskämt billiga frukter) och rosévin. La vie ne peut pas etre mieux que ca...
- Jag har lärt mig en ansenlig mängd franska fraser under denna helg, tack vare min kära vän Roland (som är både fransk och svensk).
- Jag köpte ett par röda byxor för första gången i mitt liv. Ja, vad har det tagit åt mig egentligen?
- Inga måsten. Ingen stress. Mycket fiesta och siesta. Känslan av att kunna leva i nuet. Att tänka fem minuter framåt, på sin höjd. Det händer inte ofta att jag förmår mig själv att göra detta.
- De kulturkrockar som uppstod mellan mig och mina två medresenärer, mexikanen och spanjorskan, som jag upplever som högst underhållande. Oftast. Det mesta, som folk från den spanska kulturen tar sig för, sker i den sena timmen. De äter sent, de sover länge på morgonen, de anländer för sent till rendezvous. Mexikanen gör sig gärna lustig över min punklighet. "Ja, skulle man komma för sent till en rendezvous i ert land, skulle man ju frysa ihjäl, så jag förstår varför ni måste komma i tid". Väldigt lustigt. För det mesta kan jag acceptera denna livsstil, så länge man inte har en viktig tid att passa, som t. ex. tidpunkten för tågets avgång tillbaka till Toulouse. Ja, det gick ju bra den här gången. Man kan i alla fall utan tvivel säga att glädjen blir ovanligt stor efter en lång period av oro och stress, då de äntligen anländer till stationen.
HA DE!
Ps. Bilder kommer inom snar framtid. Ds.
- Jag besökte en särdeles vacker stad, fylld av liv och rörelse, dag som natt. Barcelona, ett kosmopolitiskt centrum, som uppskattas vara Europas fjärde mest besökta stad av utländska turister. Det märktes också tydligt. När man vandrade på boulevarden Las Rambas, fick man inte direkt känslan av att befinna sig i Spanien. Många olika nationaliteter och följaktligen en mängd olika intryck att suga in. Bl. a besökte vi parken Güell, utformad av den kände katalanske arkitekten Gaudi, som även ritade Barcelonas främsta sevärdighet, den stora basilikan Sagrada Familia.
- Jag befann mig i ett trevligt sällskap. Roland (Cecilia alltså), mexikanen och spanjorskan.
- Vädret kan inte beskrivas på annat sätt än fantastiskt. Tjugo grader och strålande sol. Ja, upplevelsen blir naturligtvis extra påtaglig, eftersom jag är en nordbo och är van vid betydligt kyligare temperaturer så här års. Vi besökte bl. a stranden Barceloneta, där vi åtnjöt en självgjord fruktsallad (som vi hade köpt på en gigantisk marknad, med fräscha och oförskämt billiga frukter) och rosévin. La vie ne peut pas etre mieux que ca...
- Jag har lärt mig en ansenlig mängd franska fraser under denna helg, tack vare min kära vän Roland (som är både fransk och svensk).
- Jag köpte ett par röda byxor för första gången i mitt liv. Ja, vad har det tagit åt mig egentligen?
- Inga måsten. Ingen stress. Mycket fiesta och siesta. Känslan av att kunna leva i nuet. Att tänka fem minuter framåt, på sin höjd. Det händer inte ofta att jag förmår mig själv att göra detta.
- De kulturkrockar som uppstod mellan mig och mina två medresenärer, mexikanen och spanjorskan, som jag upplever som högst underhållande. Oftast. Det mesta, som folk från den spanska kulturen tar sig för, sker i den sena timmen. De äter sent, de sover länge på morgonen, de anländer för sent till rendezvous. Mexikanen gör sig gärna lustig över min punklighet. "Ja, skulle man komma för sent till en rendezvous i ert land, skulle man ju frysa ihjäl, så jag förstår varför ni måste komma i tid". Väldigt lustigt. För det mesta kan jag acceptera denna livsstil, så länge man inte har en viktig tid att passa, som t. ex. tidpunkten för tågets avgång tillbaka till Toulouse. Ja, det gick ju bra den här gången. Man kan i alla fall utan tvivel säga att glädjen blir ovanligt stor efter en lång period av oro och stress, då de äntligen anländer till stationen.
HA DE!
Ps. Bilder kommer inom snar framtid. Ds.
BARCELONA!
I morgon åker jag iväg på en tre dagars tur till Barcelona, för att hälsa en kär vän från Uppsala. Cecilia heter hon och läser motsvarande språkkurs som jag på spanska, liksom samma pol kand program.
Jag kommer att plocka med mig en liten mexikan och en liten spanjorska i bagaget. Ja, det blir billigare så. Vi försökte köpa två barnbiljetter till dem, men de frågade efter legitimation, så det sket sig. Dock, vi provpackade idag och det visade sig att det går alldeles utmärkt att transportera dem i min ryggsäck och handväska.
Det betyder att jag inte kan uppdaterna min blogg på ett par dagar, men lovar att ta många bilder och berätta om en, förhoppningsvis väldigt händelserik, helg när jag återkommer.
För dryga veckan sedan berättade jag att värdfamiljen min höll på att måla om köksväggarna i någon slags ljusgrön nyans. Här är resultatet. Ge gärna en liten kommentar om vad ni tycker. Snygg köksfärg? Ja, själv tycker jag numera att den är självklar.
Jag kommer att plocka med mig en liten mexikan och en liten spanjorska i bagaget. Ja, det blir billigare så. Vi försökte köpa två barnbiljetter till dem, men de frågade efter legitimation, så det sket sig. Dock, vi provpackade idag och det visade sig att det går alldeles utmärkt att transportera dem i min ryggsäck och handväska.
Det betyder att jag inte kan uppdaterna min blogg på ett par dagar, men lovar att ta många bilder och berätta om en, förhoppningsvis väldigt händelserik, helg när jag återkommer.
För dryga veckan sedan berättade jag att värdfamiljen min höll på att måla om köksväggarna i någon slags ljusgrön nyans. Här är resultatet. Ge gärna en liten kommentar om vad ni tycker. Snygg köksfärg? Ja, själv tycker jag numera att den är självklar.
Jämlikt tänkande?
Igår gjorde jag en intressant iakttagelse.
Jag tog en liten runda till ”la salle de musculation”. Gymmet alltså. Något som jag vill ska bli mer utav en rutinmässig handling, men än är jag inte där.
Då jag utförde mina bicepsrepetitioner framför spegeln, kastade åtskilliga fransoser många och långa blickar. Naturligtvis kände jag mig oerhört smickrad, eftersom jag aldrig tidigare fått en sådan uppmärksamhet, när jag utfört samma typ av aktivitet i Sverige. Va e 're frågan om liksom?
Efter ett tag märkte jag, att jag var den enda tjejen bland alla välbyggda karlar, vid maskinerna och vikterna. ENDA tjejen i ett rätt så fullproppat gym. Det var en lustig situation, må jag säga. Visst fanns där även fransyskor, men de höll till vid trampmaskinerna på övervåningen. Je comprends rien. Vafför gör di på dette viset?
En tydlig könsfördelning, med andra ord. Jisses, det känns som att detta land ligger en bra bit efter Sverige vad gäller jämlikt tänkande. Jag har en kompis som tränar boxning på ett annat gym, där de delar in klasserna i manliga och kvinnliga grupper. Det är sant! Jag skulle se det som en form av diskriminering, men det kanske bara är i väl menat syfte. Som den stereotypa bilden av fransyskor beskriver och som jag själv, med ett visst empiriskt underlag, kan bekräfta, är många av dem smala och spröda. De verkar inte äta särskilt mycket heller. En kopp kaffe och en cigarett på morgonen. En baguette till lunch, på sin höjd. Det är nog sant att de skulle gå sönder om de deltog i samma boxningsgrupp som fransoserna. Likväl är det diskriminering.
Nåväl hoppas jag kunna, med mina upprepade gymbesök, skänka denna stad och detta land lite "girlpower". Kanske kan jag förmå de spröda fransyskorna att våga göra några bicepsrepetitioner med de stora karlarna. Kanske kan jag även få dem att börja äta havregrynsgröt på morgonen, istället för enbart kaffe och cigarett.
Jag skall stå upp för feminismen!
Jag tog en liten runda till ”la salle de musculation”. Gymmet alltså. Något som jag vill ska bli mer utav en rutinmässig handling, men än är jag inte där.
Då jag utförde mina bicepsrepetitioner framför spegeln, kastade åtskilliga fransoser många och långa blickar. Naturligtvis kände jag mig oerhört smickrad, eftersom jag aldrig tidigare fått en sådan uppmärksamhet, när jag utfört samma typ av aktivitet i Sverige. Va e 're frågan om liksom?
Efter ett tag märkte jag, att jag var den enda tjejen bland alla välbyggda karlar, vid maskinerna och vikterna. ENDA tjejen i ett rätt så fullproppat gym. Det var en lustig situation, må jag säga. Visst fanns där även fransyskor, men de höll till vid trampmaskinerna på övervåningen. Je comprends rien. Vafför gör di på dette viset?
En tydlig könsfördelning, med andra ord. Jisses, det känns som att detta land ligger en bra bit efter Sverige vad gäller jämlikt tänkande. Jag har en kompis som tränar boxning på ett annat gym, där de delar in klasserna i manliga och kvinnliga grupper. Det är sant! Jag skulle se det som en form av diskriminering, men det kanske bara är i väl menat syfte. Som den stereotypa bilden av fransyskor beskriver och som jag själv, med ett visst empiriskt underlag, kan bekräfta, är många av dem smala och spröda. De verkar inte äta särskilt mycket heller. En kopp kaffe och en cigarett på morgonen. En baguette till lunch, på sin höjd. Det är nog sant att de skulle gå sönder om de deltog i samma boxningsgrupp som fransoserna. Likväl är det diskriminering.
Nåväl hoppas jag kunna, med mina upprepade gymbesök, skänka denna stad och detta land lite "girlpower". Kanske kan jag förmå de spröda fransyskorna att våga göra några bicepsrepetitioner med de stora karlarna. Kanske kan jag även få dem att börja äta havregrynsgröt på morgonen, istället för enbart kaffe och cigarett.
Jag skall stå upp för feminismen!
Säg mig, är detta typisk fransk byggnadskonst?
Très très beaux, n'est-ce pas?
Hög på livet
HERREGUD!
Det har ju nästan gått TRE dagar sedan jag skrev senast. Känns det jobbigt för er? Jag har full förståelse för att Stina-abstinensen är ourhärdlig.
...
Speciellt för Göran.
Denna dag har varit grymt bra. Ibland kan man verkligen bli hög på livet. Det är de små tingen, som kostar väldigt lite, eller ingenting alls, som ger en små lyckorus. Alla har ju inte samma möjlighet till att uppleva sådana lyckokänslor, inte på långa vägar. Det får mig att inse att jag har det oerhört bra och egentligen inte har något att gnälla över. Jag tror, att människor reflekterar alldeles för sällan över hur bra de har det. Ofta är man missnöjd och oroar sig för den ena småsaken efter den andra. Likväl sätter ju var och en upp sin kravbild efter det förutsättningar och omständigheter som råder runt omkring. Således gnäller människor över bagateller, av den anledningen att de har det alldeles för bra. Det fordras bara att man reflekterar oftare över just detta och visar mer tacksamhet.
Varför har då denna dag varit så grymt bra? Jo, i dag knöt jag en fransk vänskapskontakt (jag är ju aningen trött på att jämt och ständigt ha ett antal mexikaner och spanjorer rännandes runt mina fötter). En fransyska kom fram till mig på gymmet och frågade om jag kunde visa henne hur en maskin fungerade. Jag måste ha givit intrycket av att vara en van atlet.
…
Ja, det kan nog stämma att folk lätt får det intrycket av mig.
Jag svarade, som jag alltid gör när fransmän försöker prata franska med mig: ”Est-ce que vous pouvez parler un peu plus lentement, s’il vous plait?” (Skulle ni kunna prata lite långsammare, tack?) Hur som helst. Jag gick rakt på sak, sa att jag blir väldigt glad när jag träffar fransktalande och frågade om hon hade lust att ta en fika inom snar framtid. Hon sa ja!
Jag blir så glad av att träffa öppna och trevliga personer, så där spontant. Vem vet, jag kanske har funnit en vän för livet? Hon kan dessutom lära mig oförskämt mycket franska.
Det är sådana små händelser, som gör mig hög på livet.
Amen.
Det har ju nästan gått TRE dagar sedan jag skrev senast. Känns det jobbigt för er? Jag har full förståelse för att Stina-abstinensen är ourhärdlig.
...
Speciellt för Göran.
Denna dag har varit grymt bra. Ibland kan man verkligen bli hög på livet. Det är de små tingen, som kostar väldigt lite, eller ingenting alls, som ger en små lyckorus. Alla har ju inte samma möjlighet till att uppleva sådana lyckokänslor, inte på långa vägar. Det får mig att inse att jag har det oerhört bra och egentligen inte har något att gnälla över. Jag tror, att människor reflekterar alldeles för sällan över hur bra de har det. Ofta är man missnöjd och oroar sig för den ena småsaken efter den andra. Likväl sätter ju var och en upp sin kravbild efter det förutsättningar och omständigheter som råder runt omkring. Således gnäller människor över bagateller, av den anledningen att de har det alldeles för bra. Det fordras bara att man reflekterar oftare över just detta och visar mer tacksamhet.
Varför har då denna dag varit så grymt bra? Jo, i dag knöt jag en fransk vänskapskontakt (jag är ju aningen trött på att jämt och ständigt ha ett antal mexikaner och spanjorer rännandes runt mina fötter). En fransyska kom fram till mig på gymmet och frågade om jag kunde visa henne hur en maskin fungerade. Jag måste ha givit intrycket av att vara en van atlet.
…
Ja, det kan nog stämma att folk lätt får det intrycket av mig.
Jag svarade, som jag alltid gör när fransmän försöker prata franska med mig: ”Est-ce que vous pouvez parler un peu plus lentement, s’il vous plait?” (Skulle ni kunna prata lite långsammare, tack?) Hur som helst. Jag gick rakt på sak, sa att jag blir väldigt glad när jag träffar fransktalande och frågade om hon hade lust att ta en fika inom snar framtid. Hon sa ja!
Jag blir så glad av att träffa öppna och trevliga personer, så där spontant. Vem vet, jag kanske har funnit en vän för livet? Hon kan dessutom lära mig oförskämt mycket franska.
Det är sådana små händelser, som gör mig hög på livet.
Amen.
Une petite évaluation
Det har snart gått fem veckor av min sejour i Frankrike. Är det inte dags för en liten utvärdering måhända?
Jag går direkt på kärnfrågan: Har jag lärt mig någon franska?
Ja, se det har jag sannerligen! Annars skulle man nog på allvar behöva utreda om jag behöver någon form av medicinsk hjälp.
Ja, men hur mycket franska har jag lärt mig?
Det är förmodligen en hel del. Jag vågar till och med påstå att jag är kapabel att konversera med min omgivning om de väsentligaste faktorerna i livet. Med andra ord, de primära behoven.
Jag kan säga att jag är hungrig och behöver äta, liksom är törstig och behöver dricka. Likaså kan jag meddela att jag behöver gå på toaletten och att det är nödsituation. Fortsättningsvis kan jag säga att jag är trött och behöver sova. Om det skulle vara nödvändigt är jag även förmögen att underrätta min omgivning att jag behöver syre för att kunna andas.
Eftersom detta är en offentlig blogg och att det kan finnas minderåriga, liksom personer av mer sensibel natur, väljer jag att inte tala klarspråk om den femte och sista primära behovsfaktorn. Jag kan dock försäkra er om att jag även kan prata om denna.
Allt detta på franska! Är det inte fantastiskt?
Då blir min spontana fundering: Nu när jag kan prata om mina primära behov relativt obehindrat på franska, räcker inte det?
Ska jag åka hem nu eller vad då?
Jag går direkt på kärnfrågan: Har jag lärt mig någon franska?
Ja, se det har jag sannerligen! Annars skulle man nog på allvar behöva utreda om jag behöver någon form av medicinsk hjälp.
Ja, men hur mycket franska har jag lärt mig?
Det är förmodligen en hel del. Jag vågar till och med påstå att jag är kapabel att konversera med min omgivning om de väsentligaste faktorerna i livet. Med andra ord, de primära behoven.
Jag kan säga att jag är hungrig och behöver äta, liksom är törstig och behöver dricka. Likaså kan jag meddela att jag behöver gå på toaletten och att det är nödsituation. Fortsättningsvis kan jag säga att jag är trött och behöver sova. Om det skulle vara nödvändigt är jag även förmögen att underrätta min omgivning att jag behöver syre för att kunna andas.
Eftersom detta är en offentlig blogg och att det kan finnas minderåriga, liksom personer av mer sensibel natur, väljer jag att inte tala klarspråk om den femte och sista primära behovsfaktorn. Jag kan dock försäkra er om att jag även kan prata om denna.
Allt detta på franska! Är det inte fantastiskt?
Då blir min spontana fundering: Nu när jag kan prata om mina primära behov relativt obehindrat på franska, räcker inte det?
Ska jag åka hem nu eller vad då?
Le Pont-Neuf, dag- och kvällstid
?
… fönstrena fick färgen snorgrön. Jag skämtar faktiskt inte. Vänta ni bara, bilder kommer att publiceras i sinom tid.
Imorgon skall taket målas i en ännu ljusare nyans än väggarna. Hääärligt. Med dessa färger kommer jag att känna en harmoni sprida sig kroppen varje morgon vid frukostbordet.
Det är jag, havregrynsgröten och de snorgröna fönsterkarmarna.
Ibland är det ett helsike att förstå sig på fransmän. Den saken är säker.
BABY GRÖN!
Okej.
De två damerna i min värdfamilj, dvs. mormor och hennes dotter, har idag målat hela köket i en färgnyans som närmar sig baby blå, fast i grönt. Baby grön kanske det kallas?
Hur tänker man när man väljer att måla sina köksväggar i baby grön färg?
Jag har funderat på det ett bra tag nu, men kommer inte fram till någon vettigt svar.
Hjälp mig någon!
De två damerna i min värdfamilj, dvs. mormor och hennes dotter, har idag målat hela köket i en färgnyans som närmar sig baby blå, fast i grönt. Baby grön kanske det kallas?
Hur tänker man när man väljer att måla sina köksväggar i baby grön färg?
Jag har funderat på det ett bra tag nu, men kommer inte fram till någon vettigt svar.
Hjälp mig någon!
Electropoplåten 2009
Jag ämnar nu utge min hitlåt 2009.
Den enda tänkbara anledningen till att jag gör detta, är för att jag är noga med att hålla mina löften. Jag ser knappast detta utgivande som ett resultat av att jag skulle vara en naturlig begåvning vad gäller musikkomposition. Nej, det är jag sannerligen inte, men det är ett faktum jag är beredd att leva med. Hur som helst, löften är till för att hållas.
För er som inte vet vem Pontiak Johanzon är, denna förunderliga karl, har missat något viktigt i livet. Jag är dock beredd att ge er en chans till. Besök följande länk, innan ni tar del av min electropoplåt:
http://www.youtube.com/watch?v=5sexLfP4CtM
Tänk er nu melodin till den låt ni precis har hört, dvs. ”80-talet”.
Såhär låter Stinas hitlåt 2009:
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN
(INTRO)
BAM BAM BAM BA DAM BAM BA DAM BAM…
BAM BAM BAM BA DAM BAM BA DAM BAM…
”HAVREGRYNSGRÖTEN”…
BAM BAM BAM BA DAM BAM BAM BAM…
BAM BAM BAM BA DAM BAM BAM BAM…
BI DI BI DI BI DUM BI DI BI DUM…
(VERS 1)
Idag åt jag havregröynsgröööt… mä steriliserad mellanmjölk tiiill...
Sedaaan… hade jag franskalektioooun... Vi fick öava på pluskvamperfekt o däää…
DÄ DÄ DÄ DÄ….
Sedaaan åt jag min matlåda, som jag hade gjort alldeles sjääälv...
BI DI BI DI BA DUM… BI DI BA DUM…
Sedaaan gjorde jag mina läxooor, som fröken hade geeett…. Det tog två timmar ungefääär...
(REFRÄNG)
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN… vart toug döu väagen?
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN… fransoserna sprang bara förbei…
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN…vart toug döu väagen?
Man ville lära sej franska, men det hääände iiingenting!
(VERS 2)
Sedaaan… spanade jag in snygga killaaar och lyfte lejte skrot på gymmet o däää…
DÄ DÄ DÄ DÄ…
Sedaaan handlade jag lejte mat i affääären… och toug en kvällsmackaaa…
Nöu sitter jag hääär… i min säng... och väntar på att tvättmaskinen ska blei fääärdig…
(REFRÄNG)
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN…
Slut med pinande för idag.
Tack för mig.
Ps. Jag lovar och svär att jag inte ska nämna ordet "havregrynsgröt" på väldigt lång tid. Börjar blei tjatigt nöu... Ds.
Den enda tänkbara anledningen till att jag gör detta, är för att jag är noga med att hålla mina löften. Jag ser knappast detta utgivande som ett resultat av att jag skulle vara en naturlig begåvning vad gäller musikkomposition. Nej, det är jag sannerligen inte, men det är ett faktum jag är beredd att leva med. Hur som helst, löften är till för att hållas.
För er som inte vet vem Pontiak Johanzon är, denna förunderliga karl, har missat något viktigt i livet. Jag är dock beredd att ge er en chans till. Besök följande länk, innan ni tar del av min electropoplåt:
http://www.youtube.com/watch?v=5sexLfP4CtM
Tänk er nu melodin till den låt ni precis har hört, dvs. ”80-talet”.
Såhär låter Stinas hitlåt 2009:
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN
(INTRO)
BAM BAM BAM BA DAM BAM BA DAM BAM…
BAM BAM BAM BA DAM BAM BA DAM BAM…
”HAVREGRYNSGRÖTEN”…
BAM BAM BAM BA DAM BAM BAM BAM…
BAM BAM BAM BA DAM BAM BAM BAM…
BI DI BI DI BI DUM BI DI BI DUM…
(VERS 1)
Idag åt jag havregröynsgröööt… mä steriliserad mellanmjölk tiiill...
Sedaaan… hade jag franskalektioooun... Vi fick öava på pluskvamperfekt o däää…
DÄ DÄ DÄ DÄ….
Sedaaan åt jag min matlåda, som jag hade gjort alldeles sjääälv...
BI DI BI DI BA DUM… BI DI BA DUM…
Sedaaan gjorde jag mina läxooor, som fröken hade geeett…. Det tog två timmar ungefääär...
(REFRÄNG)
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN… vart toug döu väagen?
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN… fransoserna sprang bara förbei…
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN…vart toug döu väagen?
Man ville lära sej franska, men det hääände iiingenting!
(VERS 2)
Sedaaan… spanade jag in snygga killaaar och lyfte lejte skrot på gymmet o däää…
DÄ DÄ DÄ DÄ…
Sedaaan handlade jag lejte mat i affääären… och toug en kvällsmackaaa…
Nöu sitter jag hääär… i min säng... och väntar på att tvättmaskinen ska blei fääärdig…
(REFRÄNG)
HAVREGRÖYNSGRÖTEEEN…
Slut med pinande för idag.
Tack för mig.
Ps. Jag lovar och svär att jag inte ska nämna ordet "havregrynsgröt" på väldigt lång tid. Börjar blei tjatigt nöu... Ds.
Kärt återbesök
Under lördagen gjordes en spontan utflykt i sällskap med två tyskar till Biarritz, den stad som jag tillbringade fyra veckor av min sommar 2008 i. Där läste jag samma typ av språkkurs, som jag nu gör, i kombination med oförskämt mycket strandstek. Staden ligger på Frankrikes sydvästra kust, nära spanska gränsen.
Gladeligen kan jag meddela att temperaturen nådde 22 grader på eftermiddagen, vilket naturligt medförde en två timmar lång vistelse på stranden. Som ni kan se på bilden närmast ögat, njöt jag även av vattentemperaturen.
