God lördagsafton!

Kan meddela att jag överlevt mina två muntliga föredrag, stressnivån befinner sig på en rekommenderad nivå och jag har övergivit det instinktiva beteendemönstret.

Ikväll ska jag laga mat med några "inneboende", vinpimplande och allmänt chill - därefter med stor sannolikhet, utgång.

Imorgon kommer ett lite utförligare inlägg!

Annars så hoppas jag att ni alla får äta er mätta och inte fryser. Det är ju huvudsaken.

Puss

Lebt denn die alte Schwedin noch, Schwedin noch, Schwedin noch... Lebt denn die alte Schwedin noch, Schwe-he-din noch...

JAAAA SIE LEBT NOCH, SIE LEBT NOCH, SIE LEBT NOCH.... JAAAAA SIE LEBT NOCH, SIE LEBT NOCH, SIE LEBT!


Imorgon kl 15.01 är jag åter anträffbar. Ring gärna, så ska vi tala ut.


--> http://www.leuninger-herbert.de/herbert/archiv/asyl/06_NRW_20.htm

På lördag är det FEEEST! Då ska jag fira att jag lever.

Jag lovar att bli mycket bättre på att uppdatera min blogg efter kommande helg. Det är inte meningen att jag ska vara så här upptagen. Alla tjatar på mig att jag pluggar för mycket och att jag borde gå ut och uppleva Berlin mer. Jag vet om det och lovar att göra det sistnämnda, men det blir lätt så att man ger studierna mycket tid när det är på ett annat språk och när man inte riktigt har en uppfattning av vad som krävs av en. Troligtvis kommer jag i efterhand fråga mig själv många gånger varför jag stressade upp mig så "dant". Dock, hellre sätta ribban högt redan från början, så är resten av terminen nedförsbacke. Eller nåt.

Puss och kram

Kära vänner!

Under de senaste dagarna har markanta framsteg i "referatsutformningen" tagits och jag kan dra en lättnadens suck. Har känt av en icke så obetydlig kris den senaste veckan av de många studieuppgifterna. Nu känns det dock som att trycket lättar... ja, psykiskt alltså, och jag kan släppa mitt instinktiva beteendemönster, i alla fall för några dagar.

Nu sitter jag i det nyöppnade, enorma "Jacob-und-Wilhelm-Grimm-Zentrum", ett av Berlins åtskilliga universitetsbibliotek, mitt i smeten. Sjukt inspirerande och roingivande studiemiljö, må jag säga. Check it out!



Jo minsann, det forna Östberlin är sannerligen på uppgång. Och det med råge!

Hej och hå!

Jag lever fortfarande, för er som undrar.

Förhoppningsvis gäller denna extrema tidsbrist endast fram till 31 oktober, då jag avverkat två av sammanlagt fem muntliga presentationer.

Så mycket spännande i fysisk aktivitetsväg har inte hänt sedan jag skrev sist. Jag har pluggat, helt enkelt. Däremot är tankeverksamheten på högvarv och jag skulle SÅ GÄRNA vilja berätta för er om alla funderingar jag har, men det skulle ta för lång tid! Gaaah! Kort, kan jag säga att jag kämpar konstant med att försöka rationalisera bort så mycket som möjligt av information, intryck och sysslor fram tills nästa lördag. Bara det är en utomordentligt bra övning för mig, som ofta sätter onödigt höga krav på mig själv och har en tendens att göra problem större än vad det är. Se där, alltid något positivt! Alltså, mitt huvudsakliga mål med allt jag tar mig an, oavsett vad, är att förenkla. Förenkla, förenkla, förenkla. Enkelheten i sig har ju en fantastisk charm, eller hur?

På något sätt vet jag redan nu, att jag kommer lära mig mer om mig själv, under studieperioden vid Humboldt universitetet, än jag någonsin tidigare gjort och förmodligen också kommer att göra.

Här kommer några bilder från den mycket trivsamma helgen med Malin och Saja. Saknar er!

P to the L to the U to the G to the G to the A.

Det är var Stina kommer att ägna sig åt den här hösten.

Sex kurser på samma gång... döda mig långsamt.

Jag skrev precis ett fett najs inlägg och så försvann det bara. Bara så där. Vad är det här för amatörblogg? Enda anledningen till att jag valde blogg.se var för allas fria tillgång till det jag skriver, utan krav på lösenord hit och dit.

Jag ville ju bara berätta lite kort vad det är jag kommer att sysselsätta mig med under den här terminen.

Alltså, tanken är att jag ska läsa sex kurser inom "Politikwissenschaft", Statskunskap, om vardera fem "Studiepunkte", motsvarande Sveriges "högskolepoäng", som tillsammans ska resultera i en termins heltidsstudier med 30 hp. I dessa kurser kommer vi dels att få hålla muntliga presentationer, dels skriftliga "hemarbeten", liknande uppsatser, alternativt ha ett muntligt förhör i slutet av terminen.

Ångest.

Klarar jag dessa kurser... ehum... så kan jag tillgodoräkna mig B-kursen i Statskunskap i mitt program, "pol kand". Ja, det ska tydligen gå nu med den där "Bolognaprocessen". Fantastiska grejer. Det "värsta" är att jag läser alla sex kurserna parallellt och inte efter varandra. Hade ju varit schysst att få fokusera på endast ett ämne i taget, men icke.

Well, det här ska väl gå bra. Kommer antagligen inte att vara vansinnigt social den här terminen, vilket känns väldigt tråkigt, eftersom jag ju vill uppleva mer av Berlin och Erasmus-utbytet. Får försöka slita mig från läsandet.

Var på IKEA och käkade köttbullar med lingonsylt idag, by the way. Jag och hundra miljoner andra tyskar. What's tha thääng med köttbullar och IKEA egentligen?

Anmälde mig nyligen till att hålla två muntliga presentationer 30 resp. 31 oktober. Om mindre än två veckor alltså.

Kör bara! Rakt in i väggen!

Hur tänkte jag där?

Man gläds varje gång, så där en gång i veckan, man bokar in sin tvättid i rena svinottan, med den fantastiskt överskattade inställningen att det ändå kan vara skönt att komma upp i god tid på morgonen. Varje gång klockan ringer 06:45 känner man sig fantastiskt tacksam över att man bokade denna svintidiga tvättid.

Ja, så här i väntan på en avslutad centrifugering i en källarvåning sex trappor nedanför mig, tänkte jag: "Tja, varför inte slänga ihop ett litet blogginlägg. Jag har ju inget annat vettigt för mig".

Det kanske kan vara av värde att ge en lagom KORTFATTAD återblick av de gångna elva dagarna som Stina har tillbringat i Berlin.

Ankomstdagen, den 5 oktober, var av en ganska till mycket intensiv art. Då fick Stina verkligen känna på tysk byråkrati i dess sanna bemärkelse. Huvudmålet var att skriva in sig på universitetet så fort som möjligt, eftersom Stina, av hittills okända anledningar lyckades missa det egentliga inskrivningsdatumet den första oktober. Stina upplevde en måttlig till mycket hög grad av stress, vilket satte en sjuhelsikes fart på henne. Hjälpmedel: en minst lika hurtig och framförallt samarbetsvillig far, en chipstrimmad Saab 9-3 Aero årsmodell 2008 och GPS.

Och så till den tyska byråkratin: För att överhuvudtaget få skriva in sig på Humboldt universitetet behövdes en underskrift från hyresvärden i mitt kyrkliga studentboende, som sedan behövdes för att kunna registera boendet hos "Bürgeramt" (motsvarande ett mantalskontor, tror jag). Denna registrering fordrades i sin tur, tillsammans med en underskrift om en giltig sjukförsäkring samt inbetalat kvitto för alla "studentavgifter" (kårlegsavgift), för att kunna bli inskriven. Punkt.

Allt detta gick, med flertalet ursäkter om förseningen och ödmjuka vädjanden, hyffsat smärtfritt. Ibland har Stina verkligen tur.

Och så till boendet: Jag nämde just att det var kyrkligt, vilket betyder att jag starkt behöver jobba på min fromhet och diskretion om jag inte ska bli utslängd härifrån. Det ska väl gå bra. Nyligen beslutades att detta studenthem kommer att bli tvunget att stänga, pga av bristfällig standard. Ja, ni kan då troligtvis föreställa er hur jag bor. Egentligen ska jag inte klaga. Det kan inte vara annat än ytterst hälsosamt att få uppleva rent primitiva boendeformer och direkt få förnimma spår av den gånga DDR-tiden i Östberlin. Det både danar min själ och ger mig fantastiska historiekunskaper. De som bor här på hemmet är också väldigt trevliga, en och annan kanske lite för gudfruktig för min smak, men hellre det än en hardcore hårdrockare med piercing och läderstring.

Nej, jag ska då inte klaga.

Förra helgen fick jag besök av två kära vänner från Norrköping, vilket var mycket, mycket trivsamt. Det var gött med sällskapet, då jag känt mig ganska vilsen och ensam i denna stora stad fram tills mina kurser drog igång nu i onsdags, nio dagar efter ankomsten.

Ha det feint!

Hallå där, kära vänner och familj!

I'm back och jag är ganska säker på att det glädjer väldigt många.

Jag har, efter mycket om och men, beslutat mig för att forsätta driva denna blogg även under min tid här i Berlin - på svenska!

Anledningen till att det har funnits tvivel är, dels att jag helst ville skriva på tyska, för att öva mig på språket, dels brist på tid.

När jag befann mig i Toulouse hade jag allt annat än brist på tid, jag "gled runt" om dagarna, något som kunde nyttjas till att blogga järnet. Jag lade då ganska mycket tid på mina inlägg vad avser språkbruk och innehåll, något jag på ingalunda vis kommer att ha tid till i Berlin, eftersom sex kurser ämnar att genomföras. Parallellt. På tyska.

Den rena syftet med detta bloggande är inte mer än att berätta, väldigt odramatiserat och okomplicerat, och framförallt kortfattat, om de väsentliga händelserna under min studieperiod på Humboldt universitetet och livet i övrigt här i den tyska huvudstaden, för de som är intresserade. Förhoppningsvis någon mer än Göran.

Det här blir ju hur bra som helst, eller vad säger ni?

Puss