stinastorch

Man skulle kunna få uppfattningen att jag har något emot Frankrike, dess kultur och folk. Så är det på intet sätt.

De har god ost och utsökt vin här. Något som på alla sätt och vis faller en riktig gourmet, som jag själv, på läppen. Likaså finner jag ingen anledning att anmärka på fransosernas utseende i allmänhet. Det mörka håret, för att inte taaala om de bruna ögonen, som man skulle kunna drunkna i. Möjligtvis kan de vara lite kortväxta... men ingen är ju perfekt. Det är ju inte heller så att jag inte tycker om baguetter och chokladcroissants. På intet vis. Dock bör jag helst undvika den sortens förtäring, för mitt eget bästa.

Det som hittills charmerat mig allra mest är naturligtvis att man pratar ett så vackert språk. Det vackraste i hela världen, enligt min mening. Jag längtar efter den dagen, då jag kan sitta med en fransos i knät (ja, tvärtom skulle väl knappast vara realistiskt?), ett vinglas i den ena handen, en ostbit alternativt vindruvsklase i den andra, och läsa franska dikter av Guillaume de Machaut, därefter berätta om alla mina djupa känslor för honom. På franska.

Det skulle vara grejer det.