Trabi!!!
Aj aj aj, dålig på att uppdatera bloggen, ursäkta!
Far och plastmor har varit här i helgen och det var mycket trivsamt. Inte bara för att det innebar gratis, icke primitiv, mat, utan även för att man hann med att "uppleva Berlin" också. Det som jag har sagt åt mig själv att göra nu, ett antal veckor, men liksom inte kommit mig för att göra.
Hur som helst. Det absolut roligaste jag gjort på väldigt, väldigt länge var "trabi safari" (se bilder nedanför). Så här två dagar senare känner jag fortfarande samma lyckorus, som under den en timmes långa bilturen. Jag och farsan fixade alltså två biljetter till en guidingtur genom Berlins centrala delar i Trabanter, som vi "turister" fick köra själva, med en "guidetrabant" längs fram. Farsan körde första halvan, sedan tog jag över. Fy sjutton, vad roligt det var. Fick visserligen motorstop det första jag gjorde, men sedan något så när kontroll över bilskrället. Världens sämsta bil, som någonsin tillverkats. Det säger väl det mesta. Ja, ni kanske undrar hur det kommer sig att jag fortfarande lever? Tyvärr har jag inte svaret på den frågan. Men här är jag, glad över att ännu vara vid liv och kan bara konstatera: Det var värt det! Längesen jag skrattade så mycket.
Igår for vi till Wahnsee, där "Wahnseekonferensen" om den "slutgiltiga lösningen av judefrågan" den 20 januari 1942 hölls. Måste bara besökas!
Buss och kran!
Far och plastmor har varit här i helgen och det var mycket trivsamt. Inte bara för att det innebar gratis, icke primitiv, mat, utan även för att man hann med att "uppleva Berlin" också. Det som jag har sagt åt mig själv att göra nu, ett antal veckor, men liksom inte kommit mig för att göra.
Hur som helst. Det absolut roligaste jag gjort på väldigt, väldigt länge var "trabi safari" (se bilder nedanför). Så här två dagar senare känner jag fortfarande samma lyckorus, som under den en timmes långa bilturen. Jag och farsan fixade alltså två biljetter till en guidingtur genom Berlins centrala delar i Trabanter, som vi "turister" fick köra själva, med en "guidetrabant" längs fram. Farsan körde första halvan, sedan tog jag över. Fy sjutton, vad roligt det var. Fick visserligen motorstop det första jag gjorde, men sedan något så när kontroll över bilskrället. Världens sämsta bil, som någonsin tillverkats. Det säger väl det mesta. Ja, ni kanske undrar hur det kommer sig att jag fortfarande lever? Tyvärr har jag inte svaret på den frågan. Men här är jag, glad över att ännu vara vid liv och kan bara konstatera: Det var värt det! Längesen jag skrattade så mycket.
Igår for vi till Wahnsee, där "Wahnseekonferensen" om den "slutgiltiga lösningen av judefrågan" den 20 januari 1942 hölls. Måste bara besökas!
Buss och kran!
Kommentarer
Trackback
